.png?resolution=0x236&background=FFFFFFFF&quality=85&type=webp){kind=logo}
Mellan minnen, visioner och inre ljus. In i det mänskliga jaget.
Att se inåt, även om det är svårt, är en handling av styrka och frihet.
Från denna övertygelse kommer en måleripraktik som utforskar inre liv som ett utrymme för forskning, läkning och sanning, där individuell erfarenhet och kollektiva dynamiker vävs samman. Diagnosen fibromyalgi markerar vändpunkten som ger upphov till denna uttrycksfulla brådska. Diletta Lucrezi, även känd som Diluce, är en självlärd konstnär. Hon fick sin första vägledning från sin mor, en tidigare student till Giuseppe Capogrossi.
Hennes arbete börjar med urbana visioner som svävar mellan dröm och minne, vilket representerar en första form av introspektion, ett försök att återknyta kontakten med den äldsta delen av sig själv, formad i storstaden. Utvecklingen mot ett abstrakt och materiellt språk fördjupar kontakten med osynliga spänningar, inre konflikter och känslomässiga lager.
Hon använder främst akrylfärger och texturpasta.
En tandläkare, hon bor och arbetar i Italien.
Hon ställde ut 2024 i en grupputställning på Via Margutta, Rom.
Min konstnärliga forskning drivs av utforskningen av mänsklig dynamik, personlig och kollektiv: att observera och förstå kan bryta de kedjor som skiljer oss från oss själva och andra.
Mitt arbete börjar med minnen och visioner från barndomen i storstaden, som utvecklas till abstrakta, materiella former.
Jag talar till dem som vågar se inåt och ställa frågor, och öppnar utrymmen för transformation.
Jag tror på äktheten av att dela som både en konstnärlig och mänsklig handling: endast genom delning inser vi att vi är en del av en Helhet.
.jpg?resolution=29x29&type=webp&quality=1)